Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen låg ännu tät över det höga, fjäderlikt blommande
gräset, och stora vita svampar sköto frodigt upp i
fuktigheten. I den stilla luften hängde de låga björkarnas
kronor orörliga, daggtyngda, halvt avlövade med många
ljusgula blad mellan de gröna.
Liksom för att bevisa sin sanningsenlighet, tog Malin
tafatt brevet upp ur fickan på sin havelock. Heathcote
böjde sig ned och läste utanskriften:
Välborna fru Eva Skytte
Munkeboda.
»Är det så er egendom heter?» avbröt han sig och såg
upp.
Malin nickade och skrattade till. Det lät så lustigt
att höra hans främmande accent på det gamla, välkända
namnet.
»Och där har ni alltså vuxit upp — där — på
Munkeboda?»
»Ja... Ja, jag har ju varit mycket i Stockiholm hos
moster Agnes, men», hon blev plötsligt förlägen vid
blicken ur hans ögon och slutade hastigt:
»Men jag har alltid bott på Munkeboda.»
»Jag kunde tänka mig det.» Han smålog och det var
liksom en dröjande smekning i själva hans leende, när
han upprepade hennes ord: »ni har alltid ’b o 11 på
Munkeboda’».
Hon tänkte plötsligt på, hur främmande och
bortkommen han skulle känna sig ’hemma på Munkeboda, ifall
han någonsin komme dit, hur olika (han var alla där
hemma, hur helt andra vanor och anspråk på livet han
hade. Och vid denna tanke kände hon en djup inre
förödmjukelse på samma gång som ett slags samvetskval
för att hon här liksom spelade en roll, som icke var hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>