Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lin lät sitt brev glida ned i brevlådan. Hon tittade in och
såg på uret i väntsalen.
»Så sent! — Bara vi hinna hem tids nog till
frukost...»
Denna långa téte-å-téte begynte efter hand göra
henne nervös. Hon gjorde sig egentligen icke reda för,
vad hon hade väntat sig, eller o m ihon över huvud hade
väntat sig någonting, men hon kände sig så underligt
besviken. Och det var ju omöjligt, att nu — efter denna
långa ensamma promenad — de andra icke märkte
någonting och började att prata... Hon gick fort framåt
vägen med jämna, hastiga steg.
»Tänk!» sade Heathcote plötsligt — de stodo nu på
bryggan över forsen och bägge hade ett ögonblick saktat
sina steg, medan de sågo ned i den väldiga
vitskum-mande vattenvirveln. »Tänk i förrgårs morse — bara i
förrgår! — vid den ’här tiden kände jag er knappt.»
Malins hjärta klappade fortare. Hon tordes inte riktigt
se upp, då hon forcerat svarade:
»Ja, tänk! — Tror ni då, mr Heathcote, att ni känner
mig nu?»
»Ja, det tror jag. Och det tror ni också, om ni vill
vara ärlig. Inte sant?»
Hon skakade långsamt på huvudet — småleende, men
utan att våga möta hans ögon. »Jag tror ingenting
annat, än att ni måtte vara en rysligt framstående
människokännare», sade hon i samma konstlat otvungna ton,
som nu lät tillgjord och falsk till och med i hennes egna
öron.
»Fröken Malin», han stannade och vände sig
beslutsamt helt om emot henne. »Ska vi i alla fall inte anse
oss nog bekanta för att låta den tonen falla? Eller hur?»
Hans resoluta överlägsenhet, hans lugna, självmed-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
