Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vetna sätt att gå rakt på saken imponerade på och
förvirrade Malin. Han fortfor:
»Jag är väl nästan femton år äldre än ni, fröken
Malin, och jag inbillar mig, att jag känner rätt väl till
denna världen. Tro ni mig på mitt ord, när jag säger er,
att lyckan... lyckan...»
Han mötte hennes ögon — varma, klara, fulla av
anande väntan — oöh plötsligt glömde han, vad det var
han vlille säga.
»Att lyckan?...» upprepade hon frågande, skyggt.
Inte för allt i världen ville hon nu gå miste om hans
djupsinniga och dyrbara ord.
»Å ’lyckan’!» Han skrattade, skakade på huvudet
och böjde sig djupt fram emot henne. »Jag ber er — säg
då inte det ordet med detta andäktigt förväntningsfulla
uttryck i ert ansikte!... Lyckan — det svär jag er —
är långt ifrån en så stor och högtidlig enhet, som ni nu
går och inbillar er... Det är blott en labyrintisk mosaik
av stämningar ooh drömmar, leenden, goda ord och
delade sympatier: tous les menus plaisirs de la
v i e...» Han stannade.
»Men sådan som den är», återtog han livligt, med
värme, »är den i alla fall så sällsynt och så svår att
få blott en enda skymt av, att det är en blodig synd både
mot oss själva och andra, om vi av blyghet eller blott
konventionalism resa än ytterligare barriärer mellan den
och oss.»
Han teg och såg fast ned på henne. Hon gick med
sänkt huvud och djupt nedslagna ögon — röd under det
lätt uppvikta vita floret, bakom vilket det bruna håret
föll ned på kinden. Upp till parkgrinden förde ett par
trappsteg, uthuggna i själva graniten. Han stannade och
tog hennes hand, liksom för att hjälpa henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
