Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tror ni mig? Förstår ni mig?» mumlade han lågt,
med knappt undertryckt lidelse.
Icke heller nu såg hon upp och svarade heller icke.
Men då han, i det de bägge trädde in genom den öppna
grinden varmt tryckte den hand, som ännu vilade i hans,
besvarade hon lätt, nervöst, nästan omärkligt hans
tryckning.
»Tycker ni inte liksom jag, att vi två borde vara
vänner, fröken Malin?» frågade han sakta.
»Jo», svarade hon uppriktigt, entonigt, lika sakta.
Odh nu såg hon upp — mötte hans ögon med en
blick, så egendomligt strålande ljus, så fuktigt varm och
på samma gång så svindlande osäker, att han — blint
betagen, nästan tacksam — icke kunde låta bli att föra
handen upp till sina läppar, innan han äntligen definitivt
släppte den.
Trots skolkningen från latinet, undgick icke Malin sitt
öde. När hon på aftonen klätt om sig till middagen och
trädde ut ur sitt rum, träffade hon alldeles utanför
dörren Elof Hellwer. Det såg ut, som om han stått och
väntat på henne.
Det klack till i henne, och hon fick brått med att
knäppa igen ett armband, som gått upp.
Han började med att fråga efter hennes ’hälsa. Mådde
hon illa, eftersom hon inte hade läst tillsammans med
Mary i dag? ...
»Nej», sade Malin. Hon vred och vände på
armbandet, som rakt inte ville sitta riktigt. »Jag var bara så
trött efter tablåerna ...»
I samma ögonblick hon sagt ut det farliga ordet,
begrep hon, att det var en dumhet och ångrade sig.
»Malin...» Vid det starka elektriska ljuset i korri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
