Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fjorton år, när moster Karin Maria dog... Och så» —
hon tittade snabbt upp. »Du vet kanske inte, att jag alltid
var hennes gunstling?»
»Just för den skull — det var just för den skull jag
kom att tänka på henne. Hon var en äkta Skytte»,
retades han, »föredrog till det sista sin egen släkt». Han
såg henne in i ögonen och sade sakta:
»Det kan jag för resten så innerligt väl förstå.»
Malin blev flammande röd och därpå helt hastigt blek.
Hon slog ned ögonen och vände halvt bort huvudet. Hon
kände sig i detta ögonblick som en förbryterska, en
hycklerska. Om nu Heathcote också hade varit här i
afton — skulle han — skulle hon...? Nej, hon kunde
omöjligt reda det. Alla hennes tankar gingo i ett
virr-varr. Hon hade bara lust till att gråta — å, gråta, riktigt
tjuta som en barnunge! Hon bet sig hårt i underläppen,
som skälvde.
Henrik Stjerne satt och såg på henne från sidan —
förvånad — orolig. Vad kom då åt henne? Hon var
förändrad — ja, naturligtvis var hon förändrad — men
till den grad!... Hade någon skrämt henne för honom?
Skämdes hon inför dessa främmande människor, för det
att han behandlade henne så förtroligt? — De visste ju
inte hur nära bekanta de voro, eller ens att de räknade
släkt. Herregud, så kunde hon ju bara låtit honom
förstå det...
»Malin!» Han böjde sig fram — varsamt: »Men
Malin då...»
Hon såg upp — förskräckt, nästan ängsligt bedjande,
halvt skamfull — hon hade en förnimmelse, som om han
ovillkorligt måste gissa allt det, som nu rörde sig inom
henne. När hon mötte hans frågande, nästan forskande
blick, slog hon strax åter ned sin egen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
