Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gripa henne om livet för att hindra henne från att falla —
sade han helt plötsligt:
»Jag vet vad det var du tänkte på.»
Det föll henne inte in att neka. Allt var ju så
underligt i kväll — så underligt, så underligt... I detta
ögonblick förekom det henne som den naturligaste sak i
världen, att han under dansen tänkt på detsamma som hon.
»Men du vet inte, vad jag tänkte» — de hade åter
börjat dansa. »Jag menar då — på Munkeboda.»
Golvet gungade under hennes fötter, väggarna
gungade, ljusen i lampetterna dansade för hennes ögon:
»Henrik, släpp mig! Jag kan inte mer...»
»Om jag nu släpper dig» — han skrattade, när han
sade det, men hans ögon brände i hennes — »lovar du
mig då att inte dansa med någon annan?...»
»Jag är säker på» — hon tryckte händerna mot
hjärtat — »att moster Agnes tycker det är gräsligt
opassande ...»
»Inte! I utlandet kan man dansa en hel kväll med
samma flicka...»
»Är det sant?» Hon lade sig åter villigt in i hans
arm.
Malin var bokstavligen inte från golvet den kvällen.
Hon ville inte tänka — hon ville dansa: dansa bort
harmen, missräkningen, förödmjukelsen — själva smärtan.
Smärtan? Ja, kände hon egentligen någon smärta —
ännu?
Den gången i trappan och innan middagen hade hon
känt smärta — intensivt och häftigt, såsom hon hade
svärmat för honom under dessa tre korta dagar som de
hade varit tillsammans. Men nu? ... Det hade dock
varat så kort, och det hela hade varit så underligt
overkligt och främmande. Nu, med Henrik Stjernes ögon i
— Malin Skytte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
