- Project Runeberg -  Malin Skytte /
67

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att hennes klara ögon speglade så många underbara
intryck och tankar, som först i afton korsat hennes hjärna?
Att blodet, vilket piskat av sinnesrörelse, av smärta och
vällust, så hastigt flöt igenom hennes ådror, gav hennes
kinder en högre färg? Kunde hon hjälpa, att i hennes
stämma skälvde klangen av alla de tusen ord om längtan,
klagan, kärlek och vrede hon outtalade bar på tungan?
Nej. Hon var sådan som hon var — och för det, att hon
var sådan som hon var i afton och inte annorlunda,
tyckte Henrik Stjerne, att han aldrig sett en så
förtjusande flicka som Malin Skytte. Redan när hon var
femton år var hon i hans ögon sötare än alla andra — nu
var hon ju till att bli tokig i!

Det hade blivit sent och gästerna bröto upp. Ute på
stora trappan stod Malin tillsammans med Mary och de
andra med en ljus schal över sin ljusa klänning.
Septembermånen hade nyss kommit upp, och hela den stora
grusade gården låg vit mellan de långa upplysta
byggnaderna. En täckvagn, dragen av två stora svarta
hästar, svängde i raskt trav ut genom grindarna.

Henrik Stjerne med ulster och kaskett stod nedanför
trappan och tände en cigarr. Han blossade ett par drag
och trampade ut stickan med foten.

»Kom snart igen, baron Stjerne!» ropade fru Carter
vänligt inifrån vestibulen. Hon var också ute och såg
på månen.

Stjerne såg ovillkorligt upp till Malin. Hon böjde sig
ned och klappade förläget en av de stora hundarna, som
strök sig upp mot hennes klänning.

»Tack!» sade Stjerne enstavigt. Han hade redan fatt
i tömmarna och sprang upp i sin dogcart.

Ännu en gång sökte hans blick Malin. Hon stod som
förut med nedböjt huvud och smekte Rapp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmmalins/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free