- Project Runeberg -  Malin Skytte /
75

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förtjusande tavlorna och de förtjusande möblerna, som
hon aldrig tröttnade att »upptäcka» och beskriva, trots
den stolta tillfredsställelse hon dagligen erfor över att mer
och mer behärska det beundrade franska språket trots de
i början tunnsådda men alltid rätt äkta triumferna hos
»le pére Mart i n» — längtade Malin av hela sin själ
efter en smula omväxling, en smula munterfiet och
ungdom. Hon hade nu för länge sedan upptäckt, att inga
människor i världen ha så få förströelser som mindre
bemedlat, hyggligt och väluppfostrat folk i stora
städer. Aldrig ha de råd eller plats att umgås riktigt —
att bjuda vänner och bekanta på en ordentlig, ännu
mindre festlig, måltid mat — aldrig ha de råd att bestå sig
en konsert- eller teaterbiljett på en av de bättre
platserna. Deras nöjen äro tidningarna, muséerna och
gatan — framför allt gatan med’ toaletter och
butiksexpo-sitioner. För de flesta av hennes medelever, med vilka
hon dagligen sällskapade, tycktes detta, tillika med
målareutflykter i Paris’ omnejd, verkligen vara nog —
icke så för Malin, som otåligt längtade efter sällskapsliv
och konversation.

Fastän ingen såg henne, ty le pére Martin och
flickorna på ateljén räknade hon naturligtvis inte för
något — knappt nog de gamla ryssarna heller — hade
Malin här i Paris börjat kläda sig med mera omsorg och
smak än hon någonsin tänkt på i Stockholm. Hon gav
efterhand mer och mer akt på de damer hon mötte, och
småningom kom hon helt naturligt att imitera dem —
deras dräkter, deras sätt att hälsa, att lyfta upp
klänningen, att gå och föra sig. Likväl kunde ingen
någonsin taga henne för en parisiska — allra minst för
en ung fransk flicka — hela hennes hållning var helt
annorlunda, betydligt mera naturlig och självmedveten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmmalins/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free