- Project Runeberg -  Malin Skytte /
78

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elof satt i en av de breda, förgyllda
Louis-XlV-stolarna framme vid den iskalla kaminen och underhöll
en besvärlig och ’hackig konversation med fröken v.
Pah-len, som oupphörligt missförstod och hövligt försökte
hjälpa honom på traven. Malin kunde inte låta bli att
se sig själv i spegeln, när hon trädde in genom
dörren — hon såg, att hon såg bra och fin ut.

Han sprang genast upp, när han fick se Malin —
ögonen glimmade till under pincenéglasen. Han var
mycket elegant i lång, igenknäppt bonjour och cylinder
i handen. Malin såg strax, att han lade an på att se ut
som en fransman. För resten såg han ju alltid fin ut
med sitt regelbundna ansikte, mustascherna och det
blonda håret, som redan började bli litet tunt över
hjässan.

»God dag, snälle Elof!» Malin räckte honom
obesvärat bägge sina händer. »Så rysligt roligt...»

Hennes ton var uppriktigt hjärtlig, men hade dock
en svagt konventionell anstrykning.

»Jag tänkte nog, att du kände dig en smula
ensam ...» Han behöll hennes händer, ända tills hon själv,
generad för fröken v. Pahlen, drog dem åt sig.

»Nej», sade Malin litet hastigt, »visst inte. Jag
har ju så mycket att göra och så mycket att se...»

»Madame» hade övervägt saken. Hon bjöd
avmätt men hövligt — i en ton, så att den unge mannen
borde förstå, att det var en extraordinär nåd, som
bevisades honom — doktor Hellwer att stanna till
middagen. De skulle just sätta sig till bords...

Fröken v. Pahlen hade icke kunnat begripa annat,
än att han var en av Malins närmaste släktingar från
Stockholm. Denna föreställning bibehöll hon alltid.

Malin gjorde en lustig grimas till Elof. Hon undrade,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmmalins/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free