- Project Runeberg -  Malin Skytte /
80

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ras av hans rätt ytterligtgående moderna åsikter, hans
Stookihodmsjargon, hans blott ytliga, oförstående, halvt
förvånade, halvt misstänksamt föraktfulla intresse för allt
det nya han här såg omkring sig — det irriterade henne
alltsammans. Allt det småstadsaktiga, fantasilösa,
kälk-borgerliga som var hennes käcka, nyhetshungrande
ungdom till den grad emot — allt det fann hon igen i Elofs
sätt, i de ämnen han valde att tala om, i de
kommenta-rier och anmärkningar han gjorde. Först öga mot öga
med en, som i åratal delat hennes dagliga liv, märkte
Malin plötsligt, hur mycket hon utvecklat sig under detta
år — hur mycket hon förändrat sig. Det beständiga
umgänget med främlingar — under hela detta år hade hon
ej varit tillsammans med en enda skandinav — hade
givit henne nya impulser, nya intressen, nya ögon att se
med, skarpare uppfattning av det individuella hos andra
och större förmåga att hävda det hos sig själv. Hon
märkte, när hon talade med Elof Hellwer, att hon icke
blott hade lärt rätt mycket — hon hade också glömt en
hel del.

»Att hon bryr sig om det!» Det var ännu apropå
Marys studentexamen. »Jag kan inte förstå det. Skall
hon sedan kanske gå i Uppsala till på köpet? ...»

»Det tror jag inte, att hon får lov till av onkel och
tant. De vänta sig mycket av henne. I sällskapslivet —
du förstår...»

Malin blev mera intresserad:

»Är Mary mycket vacker nu? ...»

»Jag vet inte», svarade han undvikande, och såg
därpå plötsligt upp — menande, med ett leende. »Du
vet ju, att jag aldrig har varit någon synnerlig beundrare
av hennes utseende — hon är mig för robust.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmmalins/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free