Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta »du» kom så alldeles naturligt — broderligt och
säkert. Utan att tänka på att göra invändningar, stack
Malin lydigt sin arm in under hans.
»Vilken väg skall du?...»
»Å, Henrik — inte behöver Henrik — du... följa
mig, inte. Det är ju mitt på ljusa dagen, och jag är van
att alltid gå ensam.» Hon ville draga sin arm ur hans
odh såg upp till honom.
»Vad tror du egentligen jag har att göra i Paris,
Malin?» Han såg skälmaktigt ned på henne och behöll med
våld hennes arm.
»Liksom om jag kunde veta det!» Hon var så
strålande, uppriktigt glad, att han kunde läsa det i vart drag
i hennes ansikte, i hennes blick och leende. »Roa dig,
tänker jag!... Fast Gud skall veta ...» Hon avbröt sig.
»Nå, Malin?... Början lät inte särdeles
uppmuntrande.»
»Å, jag ville bara säga», sade Malin llitet förlägen,
»att vad rolighet angår, så har man då roligare i
Stockholm än här. Ja, för resten... herrar, som kunna gå
på teatrar och restaurationer och sådant», slutade hon
litet svävande, osammanhängande.
»Men d u, Malin? ...»
»Å, jag är ju här bara för att arbeta. Jag har för
resten också roligt — på m i 11 sätt.»
Åter gingo de tysta ett par minuter. På kajen
började man redan tända lyktorna omkring dem. Lågorna
speglade sig i Seinen.
»Nej» — började Henrik igen — »sanningen att säga
har jag bara kommit hit för det jag började bli så
förbannat nyfiken på att få se något annat än bara de gamla
skogarna där uppe. Man slutar ju med att bli en ren
bonde, när man evigt och alltid går och trampar bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
