Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stock och sten. Och så» — han lade en sekund lätt sin
hand över hennes, som ännu vilade på hans arm — »vill
väl en liten fin flicka som du inte kännas vid en längre?»
»Reste du igenom Stockholm?» fann Malin på att
fråga — litet ihastigt.
»Ja, naturligtvis. Jag var där en veckas tid. Jag
gjorde förstås visit hos Carters.»
»Och de mådde bra?» frågade Malin lamt,
konventionellt.
»Utmärkt — som vanligt. Fröken Mary gav mig för
resten din adress.»
»Men du tyckte inte det lönade mödan att söka upp
mig?» Det kom hastigt, obetänksamt.
»Malin» — han stannade plötsligt och såg allvarligt
ned på henne. »Du hörde ju, att jag kom först i går
morse...»
»Å, Henrik!» Malin skrattade uppsluppet — alldeles
högt. »Det var ju bara skämt. Jag är inte så
pretentiös, jag försäkrar dig... Jag tror till och med, att jag
skulle funnit det helt naturligt, om du hade rest din väg
igen, utan att någonsin traska ut till Rue de
Vaugi-rard...»
»Och om jag nu berättar dig, att jag redan varit
där? ...»
»Det är inte sant!» Malin kände, att hon blev röd.
»På min ära är det sant! De sade, att de trodde du
var Louvren. Jag vet inte, att jag för tillfället har någon
annan bekant i hela staden, ser du», tilläde han litet
hastigt.
»Så får du väl nog», nöjde Malin sig med att svara.
Men hennes hjärta hade icke klappat så fort sedan den
där kvällen de dansade tillsammans på Runefors för ett
helt år sedan. Hon glömde alldeles att tala om Elof Hell-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
