Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Är jag emanciperad?» sade Malin förvånad. Hon
såg vädjande från den ene till den andre med stora, en
smula oroliga ögon. Det hade funnits en nyans av tadel,
nästan av ringaktning i Elofs stämma, vilken hon ej var
van att höra.
»Doktor Hellwer skämtar naturligtvis», avgjorde
Henrik Stjerne litet skarpt. »Nå, vill du fara med till
S:t Cloud, kusin Malin», han tog upp sitt ur, »så gör
dig färdig. Jag antar, att doktor Hellwer gör oss
sällskap?...»
Elof Hellwer svarade strax ja, eJiuru den kalla och
tvungna ton, varmed frågan blivit framställd egentligen
inte gjorde förslaget synnerligen inbjudande.
Malin visste inte varför, men hon tyckte plötsligt, att
det skulle vara omöjligt att hela eftermiddagen vara
tillsammans med dessa två män. Hon gav sig icke tid att
reflektera, utan svarade strax, instinktivt:
»Tack, Henrik, men jag tror verkligen inte, att jag
kan. Ljuset är så ovanligt bra i dag. Jag tror att jag
hellre skall måla en smula på egen hand.»
När hon sagt orden, var hon glad över, att hon talat
så bestämt. Om de ville ut någon annanstädes
tillsammans — nej, hon skulle inte genera dem!
»Åjo, visst kan du», han såg henne in i ögonen som
för att tvinga henne och hon märkte en viss retlighet i
rösten, trots ihan försökte tala så lugnt. »Visst kan du ...»
Men Malin var envis. Hon stod med nedslagna ögon
och mumlade något om, att det ju var mycket vänligt av
honom, men nu ville hon verkligen helst måla — det var
så sällan ...
Hon följde dem ut i tamburen, tog ännu en gång
avsked utan att direkt se på någon av dem. Ett ögonblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
