Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Var det för det att han sade det?» frågade han
plötsligt — lågt.
Frågan var ytterligt oklart formulerad, men Malin
gjorde inte ens något försök att låtsa, som om hon inte
förstod den.
»Nej, hur kan du tro», sade hon överlägset. »Det
kunde jag väl förstå förut... Att du gick på sådana
ställen, menar jag... där du kunde roa dig, menar
jag», slutade hon litet svävande, inte fullt så säkert som
hon börjat.
»Roa mig», upprepade han barskt ironiskt. »Å, vad
det angår, så ha sannerligen varietéer och det slags
nöjen icke längre någon dragningskraft för mig. Tror
du verkligen, att jag är en sådan pojke!» — han
skrattade till. »Men naturligtvis ville jag se litet mera av
Paris, än vad d u kan visa mig...»
Malin svarade icke. De gingo mycket långsamt och
vände om, när de kommo till ändan av allén.
»Var det för den skull?» frågade ’han ännu lägre.
»Nej.» Malin såg plötsligt resolut upp. »Det var...
det var... för det, att jag tycker Elof är så tråkig.
Han är alltid, som om han ännu vore min lärare...»
Henrik Stjerne svarade icke strax. Han gick och
såg ned odh smålog. Var det möjligt, att hon var så
naiv?... Att hon verkligen icke förstod?...
Han såg upp med en fråga i sin blick. Malin
rodnade skyldigt — de visste bägge, att de tänkte på
detsamma.
»Det är gruvligt dumt av honom», mumlade Malin
halvt förtrytsamt, halvt förläget. »Och han vet
mycket väl, att jag aldrig... aldrig...»
»Stackars sate!» sade Henrik medlidsamt.
Malin såg skyggt upp till honom — beundrande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
