Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Om du vill tro mig eller ej, Malin — du var ju
bara femton år, men...» Han teg litet och tilläde
hastigt, så lågt att hon knappt hörde det:
»Jag visste det, så sant jag lever, redan då.»
De stodo vid utgången till Luxembourggatan. Malin
drog litet hastigt sin arm ur hans.
»Men, min Qud — nu slår klockan. Och jag, som går
här och glömmer allting för dina gamla historier!...»
»Och S:t Cloud?» ropade Henrik till henne. Hon
var redan tvärs över gatan på den andra trottoaren.
Hon vände litet på huvudet och smålog utan att
svara. Med ett par hastiga steg var han igen bredvid
henne.
»Nu skall du säga ja eller nej» — han böjde sig
djupt ned över henne.
»Henrik» — hon storskrattade honom in i ögonen,
all skygghet var som bortblåst. »Jag kan inte. 1
morgon» — ihon sade det nästan högtidligt — »få vi
veta utgången av sista pristävlan på ateljén.»
Malin stormade uppför trapporna, kastade muff och
kappa i huvudet på Clémentine och sade i samma
andedrag, att hon var hungrig som en varg. När hon kom
in i sitt rum, gick hon genast till fönstret och såg
flyktigt ut.
Han stod där sannerligen ännu!... Hon fick plötsligt
lust att slå upp fönstret på vid gavel och ropa ned till
honom, att hon ville. Hon ville fara med honom vart
han någonsin önskade — om det så vore till Kongo.
Smågnolande gick hon fram och tillbaka i rummet —
tvättade sina händer och rättade på sitt hår. Då hon
mötte sin egen blick i spegeln, smålog hon
hemlighetsfullt, överlyckligt — satte därpå plötsligt bägge händerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
