Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flickor. — Malin drog halvt omedvetet en suck av
lättnad. Och för första gången på hela morgonen sågo de
varandra helt in i ögonen och kommo båda till att
småle.
»Sitter du bra?» frågade Henrik, i det han drog ned
fönstret.
»Utmärkt.»
»Och fryser inte? ...»
Hon skakade på huvudet: »Inte det minsta.»
Mera sade de inte. Samtalet ville icke gå som förr
emellan dem, och närvaron av dessa främmande
människor, som icke förstodo ett ord av deras språk och
icke hade ägnat dem den ringaste uppmärksamhet,
föreföll dem bägge nästan som en välgärning.
Malin lutade sig tillbaka i sitt hörn och slöt
ögonen — så orörlig, så passiv som möjligt, rädd för att
förråda sig med var blick, var rörelse. Han skulle
resa... Hela världen stod stilla vid detta enda faktum:
han skulle resa...
Henrik satt med käppknappen tryckt mot
läpparna lätt framåtlutad och såg envist ut på
landskapet. Då och då kastade han en hastig blick på Malin,
som icke en enda gång såg upp.
När ’han hjälpte henne ur vagongen, behöll han ett
ögonblick hennes hand kvar i sin och sökte möta
hennes blick. Men hon höll huvudet så djupt nedböjt, att
han blott såg hattbrättet och nedre delen av ansiktet
med den lilla allvarsamt slutna munnen.
Då de kommo in i staden, började hon plötsligt prata
— om ditt och datt — om människorna de mötte, om
gatorna och gatornas namn och om de små avdelningar
soldater de överallt stötte på ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
