Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De gingo över Place d’Armes: hon stannade och
ville nödvändigt in i slottet.
»Nej, inte ännu! Låt oss först äta frukost. Jag har
inte fått en bit i dag.»
Det var tidigt ännu och hos Vatel i Rue des
Réser-voirs voro de så gott som allena.
Efter hand kom samtalet i gång: om Versailles, om
Paris odh fröken v. Pahien och ateljén — bara
likgiltiga ooh närliggande saker. Inte en enda gång
berörde någon av dem Henriks resa.
En herre, so/m Malin flyktigt kände från Martins
ateljé, kom in. Han hälsade på henne — litet frågande,
förundrat tyckte hon. Och plötsligt — i det hon djupt
böjde huvudet till hälsning — rodnade hon starkt.
Henrik märkte också nyansen i den unge målarens
hälsning. Han såg skarpt på Malin och frågade tvärt:
»Känner du honom mycket?»
»Nej, inte något vidare...» Hon böjde sig så djupt
ned över sin dessert, att hon inte längre kunde se, vad
som låg på tallriken.
Han reste sig upp — tvärt och så underligt otålig,
som han varit hela morgonen:
»Är du färdig, Malin?...»
Då de åter gingo förbi slottet, var det ingen, som
talade om att gå in. Tysta gingo de genom det breda
portvalvet ut på terrassen.
Ovanför trapporna stannade Malin.
Där lågo slottsträdgårdens berömda terrasser —
långsträckta, prydda med statyer och marmorvaser,
burna av breda, ändlösa trappor — och nedanför dem
de stora, spegellika dammarna, grå i den disiga luften,
begränsade av parkens avlövade alléer. Allt var så
stilla, så öde, så kyligt ensamt omkring dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
