- Project Runeberg -  Malin Skytte /
127

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

årliga korta besök i Stockholm — Runefors var sålt till
ett bolag, så att till Norrland kommo Carters icke mera.
Malin bodde emellertid alltid, när hon var i staden, hos
sin svärmor, och fastän hon naturligtvis mycket ofta var
hos moster Agnes, var hon alltid så upptagen av
mu-setimsbesök, teatrar, bjudningar och butiker, att ,hon
liksom aldrig fick riktigt tid att tala förtroligt med Mary.
De hade för resten heller icke någon synnerlig lust till
förtroenden någon av dem. Mary var vänlig, men
alltid stilla ogillande, i synnerhet när Henrik också var
med. Dessutom hade hon så många slags intressen nu
för tiden — filantropiska, vetenskapliga, litterära och
andra. Malin fick intryck av, att hon var ledamot i alla
föreningar i Stockholm och mest tillbragte sin tid på
möten. Sällskapslivet hade Mary aldrig varit
synnerligen intresserad av; hon fann det »tomt ooh ihåligt»,
försäkrade hon själv, och hade egentligen aldrig trots sin
skönhet och rikedom varit vidare firad. Angående sitt
förhållande till Hellwer yttrade hon sig aldrig, men just
för den skull misstänkte Malin, att hon, åtminstone
genom brev, stod i närmare förbindelse med
ungdomsvännen. Att hon en tid varit kär i Elof var Malin nästan viss
på, men då Mary aldrig givit henne något förtroende i
den vägen, tordes hon naturligtvis inte komma fram med
så mycket som en gissning. Hon hade icke ens — av ett
slags finkänslig aktning för någonting, som hon
instinktmässigt kände att hon icke fullt kunde förstå —
någonsin sagt till Henrik, vad hon trodde i den vägen. Hon
hade en känsla av, att förhållandet mellan de båda var
egendomligt sammansatt — kanske ännu ouppklarat —
och att hon själv, mot sin vilja, spelat en roll däri.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmmalins/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free