Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne... Un connaisseur de femmes, vous
comprenez...» När Malin blev riktigt ivrig över
sina arbeten talade ihon alltid Iranska, liksom i ateljén
hos le pére Martin.
»Maria Stuart och Frans II vid schackbordet. Se,
hur han faller ihop, hur tungt huvudet ligger i hans
hand odh med vilket oförställt, förvånat förakt ’hon ser
ned på honom...»
»II est m o r t de Marie Stuart», läste Elof
högt titeln, skriven med blyerts under skissen.
»Det är Ghatherine de Medici, som rådslår med
Anjou. Det är det enda jag själv är någorlunda nöjd
med. Hennes borgerliga, tärda och uttryckslösa ansikte
under den svarta huvudbonaden — det är icke banalt,
säg?» Hon såg upp frågande, hungrig efter en smula
beröm.
»Det är utmärkt — kraftigt i teckningen liksom
alltsammans — fullt av karaktär och fantasi», Elof höll
det ut framför sig och klämde ihop det ena ögat.
»Det är fasligt, vad 1500-talet måtte intressera dig»,
Marys röst var så där obehagligt torr, som den ibland
kunde vara. »De äro ju alla från precis samma tid...»
»De äro också närmast tänkta som en hel följd
illustrationer: Les enfants de Henri II. Det är
en gammal idé — jag fick den redan i Paris och satte
mig in i den tidens d é c o r. Sedan har jag läst så
mycket om de människorna... Böcker kan man ju
alltid få», slutade hon med en halv suck.
Henrik hade stått med händerna i fickorna och sett
över sin hustrus axel på skisserna — intresserad: i
själva verket beundrade han högre än någon annan
Malins omisskännliga och kraftfulla, om än naturligtvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
