- Project Runeberg -  Malin Skytte /
147

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för... undrar jag knappt på, att så många... som nu
sker... försöka att gå utanom...»

»Och det säger du?» Malin lät broderiet falla.
»Är du tokig? Att av egen fri vilja gå och inveckla sig
i dessa ’fria’ krångligheter, dessa erotiska
experiment ... När man kan gifta sig... Nej, snälla Mary!»

— Hon lutade sig tillbaka i stolen och såg upp på
kusinen — litet ironiskt, nästan med en anstrykning av
skadeglädje, när hon tänkte på deras flickdispyter och
Marys förändrade moraliska ståndpunkt. Mary
behövde knappt blicken ur Malins uttrycksfulla ögon för
att ana hennes tankar. Hon sänkte huvudet djupt över
sitt Ihandarbete, som ihon litet tafatt slätade ut över
knäna, och med en uppriktig, oemotståndlig lust att få
förtro sig åt någon sade hon långsamt:

»Å du... livet vänder ju upp och ned på alla ens
teorier ... Och för mig...» Hon stannade rådvill, halvt
skamsen och fortsatte sakta:

»Jag vet inte — för mig är nu allting så invecklat
liksom...»

Marys brist på behärskning nedsatte henne
ovillkorligt i Malins ögon — hon visste med sig, att hon
aldrig skulle ha kommit till någon med ett sådant
förtroende. — Och utan att hon själv gjorde sig reda för
det, fanns det i hennes stämma något visst överlägset
beskyddande, när hon svarade:

»Så förekommer det väl oss alla någon gång i
livet... Fastän...» Hon rätade sig upp i stolen och utan
att se på Mary, med ögonen på broderiet, som hon höll
upp framför sig, tilläde hon:

»Jag för min del har nu aldrig kunnat begripa, att
det kunde vara så konstigt att älska och att veta, vad
man vill.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmmalins/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free