- Project Runeberg -  Malin Skytte /
158

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han av — »för det, att han var så blint kär i henne.
Det gör intryck på en kvinna sådan som Malin...»

»Det gör väl intryck på alla», svarade Mary kort.
Detta jämt återkommande uttryck »en kvinna som
Malin» — liksom om hon vore något enastående, något
för sig, som icke kunde, icke behövde vidare definieras,
plågade och irriterade henne mera än hon ville tillstå.

»Men därnäst — å, jag gav ju beständigt akt på
dem! — därnäst var det, för det att han så alldeles
hänsynslöst visade henne sin ömhet... Ty Malin hade
ju redan då sett mera framstående och till och med
vackrare karlar än han», tilläde han torrt.

Mary reste sig upp. Hon kände sig plötsligt så
trött — längtade bara att få komma ut härifrån, att få
slippa att höra allt detta tal om Malin. Hon sköt
undan saftbric’kan — otåligt — och fick tag i sina
handskar.

»Kan icke detta övertyga dig?» han grep plötsligt
hennes hand över handloven och försökte se henne in i
ögonen. »Att jag — att jag kan tala om allt detta,
med dig... Du vet, att jag aldrig har kunnat det förut —
nästan aldrig. Nej, Mary — nu skall du höra på mig.
Jag har varit rent av tokigt förälskad i Malin — jag
håller av henne ännu — du ser att jag är ärlig! — Men
det är likväl sant, när jag sade dig nyss, att du på sätt
och vis dock står mig närmare. Du har alltid gjort det,
det vet du själv. Du är — tro mig nu, Mary», han
tryckte bedjande, övertalande hennes hand, som slappt vilade
i hans, »du är mig och har egentligen alltid varit mig
nödvändigare än hon. Under alla dessa år, som vi tre ha
känt varandra, har du — blott du — delat mina planer,
mina åsikter, mina förhoppningar, nästan mitt arbete.
Du och endast du har haft mitt förtroende — från detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmmalins/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free