Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig nu litet förläget ned för att taga upp sin hatt, som
fallit på marken.
»De ha naturligtvis gått åt stigen», hörde de
Malins stämma från allén.
Elof och Mary hade åter börjat gå långsamt framåt
bredvid varandra, men icke längre arm i arm. Ingen av
dem hade lust att invänta Henrik och Malin.
De kände bägge ett slags förlägenhet över att på detta
vis liksom rymma fältet, men kunde icke förmå sig att
visa det för varandra. Det hade kommit ett visst tvång
över dem bägge, vilket kändes dubbelt tryckande efter
det starka känsloutbrottet nyss förut.
Ett ögonblick hade Elof nästan lust att tvärstanna och
låta sig upphinnas, men förstod i detsamma, att det hade
blivit en omöjlighet att skiljas från Mary utan ett intimt
och förtroligt ord, som hon tydligen väntade på och hade
rätt att vämta.
»Du ...» började han lågt. Han gick ett par steg
närmare intill henne och talade nästan bakom hennes öra.
Hon vände litet på huvudet.
Det behövdes blott detta obetydliga närmande. Han
lade armen kring hennes liv och böjde sig litet grand
fram över hennes skuldra.
»Du har ju sagt det till Malin, inte sant?» fick han
litet tvekande fram.
»Jo», svarade Mary lika sakta, och litet efter: »Hon
gissade det själv för resten.»
»Och hon sade ingenting?» kom det litet hastigt.
Mary lutade sig ned och lösgjorde sin klänning från
en ’enrisbuske. Hon såg inte på honom, då hon svarade:
»Hon sade... det, som hon måste säga. — I fall hon
ville vara uppriktig... Och det vet du» — hon vände
sig plötsligt emot honom — »att Malin alltid är.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
