Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han tordes inte gå vidare. Men ihan hade den största
lust att veta, vad hon hade sagt. Det kunde dock inte
vara henne alldeles likgiltigt, det kände han på sig, att
han...
Mary avbröt hans tankegång: »Jag bad henne icke
säga det till Henrik, så länge jag var inne. Men
naturligtvis har hon sagt det nu.»
Elof påminde sig, att Stjerne hela dagen hade varit
så underligt uppmärksam, så vaksamt aktgivande —
liksom han varit under hela den sista tiden. Odh i hans
leende och handtryckning hade ej funnits det minsta av
detta protegerande, halvt hövligt, halvt ironiskt
lyckönskande, som annars alltid brukar finnas hos en redan
gammal äkta man gentemot en nybakad fästman.
»Tror du?» frågade han nästan tvivlande.
»Ja, naturligtvis.» Och med en blott halvt medveten
lust att pröva honom tilläde hon:
»Malin kan tiga för alla andra människor. Till Henrik
säger hon ögonblickligen allt.»
Han visste, att hon hade rätt. Det ryckte litet till
över ögonbrynen, när han forcerat skämtsamt svarade:
»Egentligen en utmärkt princip för en hustru! Eller
hur?»
»Gud vet!» svarade Mary litet buttert.
Hon hade sett den hastiga, för en annan nästan
omärkbara förändringen i hans ansikte och visste, att
hennes ord hade gjort honom ont.
Elof märkte ögonblickligen att hon var förstämd, och
i det han drog henne närmare intill sig, återtog han
ömt:
»Det är verkligen min mening, käraste vän. Jag
önskar, att du alltid måtte vara fullkomligt öppen emot mig,
Mary.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
