Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och du?» frågade hon bara.
»Jag har i går givit dig det största bevis, jag kan
ge dig, på att jag intet önskar dölja för dig», svarade
han sårad.
»Jag vet det.» Hon tryckte häftigt sitt ansikte mot
hans skuldra. »Förlåt mig, Elof.»
Nu hörde de bägge de andras röster omedelbart
bakom sig. Han böjde sig ned och kysste henne.
»Jag älskar dig», sade han hastigt, nästan brådskande
— liksom för att göra slut på all vidare diskussion.
Hon såg upp till honom — tacksam, bävande av fröjd
—och försökte möta hans blick. Men i detsamma
stannade han tvärt och vände sig om mot Henrik och Malin,
som nu blott voro några få steg bakom dem. Hon kunde
icke längre få fatt på hans ögon.
»Malin är trött», började Henrik förklarande — Mary
tyckte nästan ursäktande. »Vi få visst vända om ...»
»God natt, Elof», Malin räckte fram sin hand. Och
hon tilläde menande men blygt — ty (hon visste inte,
om han tyckte om, att hon hänsyftade på hans nya
förhållande till Mary:
»Kom snart igen!»
»Tack ...» Han bugade sig formellt med denna korta,
nervösa bugning, som hon så väl kände.
Henrik bara skakade hand och hade den takten att
icke vidare understödja sin hustrus, på det hela — då
Hellwer redan brukade komma så gott som varenda
dag — rätt obdiövliga inbjudning.
»God natt, Mary...» Elof tryckte hennes hand fast
i sin.
»God natt.» Hon försökte ännu en gång möta hans
bliok, men kunde blott se pincenéglasen, som plötsligt
i det osäkra ljuset glimmade till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
