Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hon har ju sin man», klippte Elof tvärt av. Men han
tilläde strax, liksom utjämnande:
»Jag tror för resten, att hon numera icke har intresse
för stort annat än för honom och barnen...»
»Du gör Malin orätt», mumlade Mary lamt men
samvetsgrant. Hon hade icke något emot, att Elof såg, vad
hon själv kallade »Malins begränsning», men hon tyckte
i alla fall, att det var hennes plikt att försvara kusinen.
Hellwer hade sagt fullkomligt sant, när han sade, att
det uteslutande varit Marys idé, att de skulle slå sig ned
i Lövsjö över sommaren. Hon hade absolut velat återse
Malin, eller rättare — för sig själv medgav hon modigt,
att detta var grunden — hon ville ännu en gång se Elof
tillsammans med henne. Hon sade sig själv, att det blott
var en sjuklig idé av henne, en sista rest av svartsjuk
inbillning från hennes hysteriska flickperiod — det hjälpte
icke: när hon väl en gång fått denna idé i huvudet, kunde
hon ej bli fri därifrån. Hon fann ingen verklig frid i sitt
äktenskap förr än hon och hennes man — utan att
behöva göra något slags våld på sig, utan att ömsesidigt
iakttaga varandra — lugnt och naturligt sinsemellan
kunde nämna Malins namn. Ty det kunde de icke nu
— icke på samma sätt som de nämnde andras. Han
undvek det: kanske för att skona Mary för ett minne, som
han trodde förödmjukade henne och gjorde henne ont,
eller också ... för det, att det på ett eller annat sätt gjorde
honom själv ont...? Men utan att minnas Malin kunde
de icke minnas hela sitt föregående liv — hennes namn
var oskiljaktigt invävt i var gemensam
ungdomshåg-komst, i var episod, var anekdot, var dröm, som gått
om intet, och var plan, som blivit till verklighet. Mary
visste ju, att Elof omöjligt kunde framkalla hennes egen
bild från gångna tider, utan att han på samma gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
