- Project Runeberg -  Malin Skytte /
186

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

också nödvändigt måste se Malins framför sig. Just för
det, att han —då — hade tänkt så oändligt mycket mer
på Malin än på henne.

Strax efter bröllopet, då hon utom sig av lycka och
triumf, i besinningslöst jubel märkte, att hon — med sin
skönhet, sin blotta person, utan att det ens behövde kosta
henne någon ansträngning — så starkt förmådde fängsla
honom, hade Mary verkligen en tid på fullt allvar trott,
att hon och Elof nu tillsammans övervunnit alla livets
svårigheter. Men smånigom, när den första berusningen
lagt sig, kunde hon icke undgå att se — och i detta
förhållande, som sysselsatt henne allt sedan hon kunde
tänka och känna någorlunda självständigt, var Mary
skarpsynt — att hon ännu var långt ifrån målet. Hon
begrep — nästan instinktivt fattade hon det — hur hon
just genom att hängiva sig åt honom så helt, så
lidelsefullt som hon gjort, liksom blivit en annan i hans ögon

— mera främmande. Hon förstod icke riktigt orsaken,
ty hon var ju icke erfaren nog att reflektera över, att
hennes man vid sidan av nordbons erotiska våldsamhet
också innerst inne ägde nordbons regelrätta, styva och
konventionella anständighetskänsla: han ville icke, att
hans hustru skulle vara hans älskarinna, själva hennes
häftiga ömhet för honom nedsatte henne i hans ögon.
Hon märkte blott, hur han, som innan de blevo gifta
varit till den grad uppriktig emot henne, sett upp till
henne och vid alla möjliga tillfällen nästan vördnadsfullt
böjt sig för hennes omdöme, hur han nu mer och mer slöt
sig inom sig själv och blott reserverat, nästan motvilligt,
gav henne sitt djupare förtroende. Väl försökte hon trösta
sig med, att detta blott var en övergående reaktion, ett
utslag av hans medfödda inbundenhet och ömtåliga
skygghet, ett trotsigt försök att återtaga sig själv; men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmmalins/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free