- Project Runeberg -  Malin Skytte /
187

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hur hon än resonerade kunde hon icke undgå att känna
sig bittert besviken genom hans förändrade sätt emot
henne, ooh efter hand dök en fråga upp, vilken hon i
början stolt avvisade, men som kom tillbaka åter och åter,
tills hon i sin ångest icke mera kunde se bort från den.
Var det möjligt, att hans gamla kärlek verkligen ännu
icke vore död? Var det möjligt, att hans under första
tiden av deras äktenskap så våldsamt uppblossande
böjelse för (henne själv verkligen icke fullständigt hade
besegrat hans känsla för Malin? Var det möjligt? ...
Och nervös, överspänd, som hon på sista tiden hade
blivit, gav hon sig ingen ro, förrän hon genom att anföra
alla möjliga svepskäl, genomdrivit, att de i sommar skulle
bosätta sig i Lövsjö: blott genom att dagligen se honom
tillsammans med Malin kunde hon erhålla svar på sin
fråga, äntligen finna frid.

Till sin innerliga lättnad, tyckte Mary sig emellertid
snart märka, att hon gjort sig onödiga bekymmer. Elof
syntes nästan undvika Malin — i alla fall vore det synd
att säga, att han sökte hennes sällskap. De aftnar de
till-bragt på Marieholm hade han alltid mest underhållit sig
med Henrik, och icke en enda gång under hela den tid
de nu vistats på landet, hade han varit så där retlig och
skyggt inbunden gentemot henne, som han så ofta visat
sig i vinter. Hon började nu på allvar slå sig till ro med
den tanken, att det verkligen, när allt komme omkring,
vore överansträngning: Elof hade aldrig varit stark och
de fordringar, hans läkarepraktik ställde på honom, voro
mycket stora. Honom hade hon aldrig anförtrott det
minsta om sin fruktan och sina »griller». Hon kände
nämligen instinktivt, att om hon med orätt misstrodde
honom i detta — och det hoppades hon, att hon gjorde

— skulle han aldrig förlåta henne. Denna sak: hans för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmmalins/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free