Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sammans, medlidsamt ooh förbittrat undrat på, hur det
kunde vara, att en kvinna då aldrig tycktes förstå, att det
i erotik fanns något, som hette surrogat. Men nu var
förlovnings- och bröllopsruset förbi; Malins man såg
snart, att Hellwer i sina tankar redan återvänt till den
kvinna, han så länge »och trofast älskat, till den, som för
honom — liksom för Henrik själv — från början varit
idealet för all kvinnlighet, den i hans ögon ljuvaste och
mest bedårande. För det att de bägge kände så lika
gentemot Malin, förstod den ene också alltid ovillkorligt
den andre.
Malin satt och målade inne i hörnrummet, där hon
rullat ned för bägge fönstren på ena väggen. En helt
ung, vacker blondin, utklutad i det sextonde århundradets
dräkt, stod modell. Elof Hellwer gick förbi ute på
gården, just som Malin borta vid sin målarelåda framför det
öppna fönstret valde ett par penslar. Hon nickade ut:
»Kom in!» sade hon inbjudande.
När han öppnade dörren, vände hon sig om emot
honom. iHon bar en fotsid, ljusgrå lärftsöverklänning, sydd
precis som ett av barnens ärmförkläden, med vida
lin-ningsärmar, och ett smalt, vitt läderbälte omkring livet,
vid vilket hon stuckit ned ett par mörka hängande
fuchsior.
»Jag tror det är första gången i mitt liv jag har sett
dig måla, Malin...» Han satte sig på bordskanten nära
henne och lade hatt och käpp bredvid sig.
»Det är heller inte många som sett det!...» Med
huvudet på sned tryckte hon ut tuben över paletten.
»Men nu om förmiddagarna, när barnen ha sin skola —
tänk, till och med Erik har börjat stava så smått! —och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
