- Project Runeberg -  Malin Skytte /
212

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

minsta detaljer var afton, innan de kunde besluta sig för
att gå till sängs.

Äntligen kommo de ut. Hon hörde deras steg i
trappan — Niklas som fick bannor, för det att han plötsligt
hasade sig ned för räcket, då han väl en gång kommit
upp, och Agnes, som tog sig ton mot den beskedliga
fröken Andersson...

»Ja, jag försummar dem», sade hon alldeles högt. »Jag
ägnar mig icke nog åt dem...»

Hon gick bort till skrivbordet och tände ljusen i den
ena av de gamla tvåarmade empirkandelabrarna med
skärm över. Därpå tog hon fram skisserna till sin stora
illustrationsserie »Före Bartolomeinatten» och bredde ut
dem framför sig.

Hon kände sig i en underligt upphetsad, överretad
stämning, hennes huvud var tungt och hennes händer
skälvde, men ändå — tyckte hon — hade hon aldrig tänkt
så !klart och koncentrerat eller velat något så fast som nu.
Och därför — nu — då hon hade mod till det...

Nej, dessa olyckliga skisser, halvfärdiga, spruckna i
färgen, utplånade, utskrapade och omtecknade så många
gånger — de voro sannerligen icke värda att stå emellan
Henrik ooh henne...

Ty det var på d e m han var svartsjuk — icke på Elof
Hellwer, såsom hon en tid inbillat sig. Det var på dem.
För det att hennes tankar och intressen genom dem sökte
sig väg utanför hemmet oCh gjorde hennes eget jag till
medelpunkt i en för honom okänd drömvärld. Och så
länge hon till sin rådighet — om än nu trubbigt, oslipat,
belagt med rost — ägde detta vapen: sin konst att måla,
så länge ägde hennes själ, oberoende av honom, ett medel
till fröjd och smärta, och hennes ärelystnad drev henne,
nästan utan att hon ville det eller visste av det, emot mål,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmmalins/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free