- Project Runeberg -  Malin Skytte /
220

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stämma, som så ofta skälvt i lidelsefullt starka
kärleksord och ömt smekande sänkt si g till svar på barnens
späda joller, som så ofta i stilla förtroliga samtal tankfullt
och aningsfullt undrat och frågat, som så ofta jublat högt
över allt stort och skönt i liv och konst, skakats av gråt,,
brutits av smärta, ’klingat skiftande och mjuk genom den
Civiliserade konversationens, skämtets, satirens, det
harmlöst muntra småpratets hela breda skala — att
denna stämma så mild och böjlig, så eldigt ivrig, så
spotskt hånande, så ljuvt allvarlig, så smeksam och så
stolt, så fullt tonande och rikt nyanserad, icke skulle
höras mera? Den Malin, som de alla älskat, som i sin
sundhet, sin begåvning, sin sprittande livslust tyckts äga tusen
liv... Nej, det var omöjligt...

Hon steg upp och begynte gå fram och tillbaka i det
långa rummet. Ovillkorligt — här i ensamheten —
började hon nu alldeles medvetet resonera över det, som
hon hela tiden — ända sedan hon hörde Henriks första
ord för en timme sedan — i det innersta djupet av sin
själ tänkt på: Hur skulle Elof, ifall det verkligen var
någon fara, taga Malins sjukdom? Hurudan skulle han vara,
när han nu kom? Vad skulle hon komma till att läsa i
hans ögon, då de inom kort tillsammans stodo vid Malins
bädd? Var detta det prov, hon i sin lidelsefulla törst
efter sanning och full klarhet så många gånger bävande
hade önskat? ...

Med en rörelse av förtvivlan satte hon bägge
händerna för ansiktet. När hon nu fick visshet — ty här, det
kände hon, kunde han icke mera vika undan — när hon
nu icke längre kunde hoppas eller bedraga sig själv —
vad så? Hurudant skulle livet sedan bliva för dem
bägge? Ooh ännu innan frågan klart och konsekvent
hunnit formulera sig, hade hon redan i sin tanke besvarat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmmalins/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free