- Project Runeberg -  Malin Skytte /
228

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

av sin olidliga ångest oemotståndligt driven till än
ytterligare förtrolighet, mer ooh mer svag i sin eländighet och
smärta, som han nu instinktivt plötsligt sökte döva med
ord:

»Och i Paris ... Minns du henne i Paris ...? Hennes
ögon, när man mötte henne — så frimodiga ooh klara...
På långt avstånd — hela tiden, medan man gick fram till
henne...»

»Nu är hon stilla.» — Elof talade mycket lågt och hans
blick lämnade icke Malins medvetslösa ögon. Vid
fotändan av sängen stod Mary ännu på samma plats — blek
i sin vita, fotsida nattrock, med det gyllne håret utslaget
över axlarna och händerna orörligt sammanknäppta. Men
hon såg icke längre på Malin — hon såg på Elof. Ingen
av de båda männen tycktes märka henne.

Återigen var det alldeles tyst i rummet. Ännu en gång
tog Elof upp sin klocka — kedjan rasslade lätt, han
skälvde på handen ooh svetten sprang ut på hans panna.

Henrik tordes icke fråga. Från andra sidan av
sängen såg han stumt upp i Hellwers ögon: halvt en andlös,
tiggande fråga, halvt nästan med en hotelse i blicken.

Elof förstod, och han svarade honom högt — i en
passionerad, brutal viskning:

»Tror du då inte, att jag också gåve mitt liv, om det
kunde hjälpa henne!»

Mary hörde vart ord, men hon tänkte icke över dem

— icke nu. Det föreföll henne i detta ögonblick alldeles
naturligt — lika naturligt som det föreföll Henrik — att
Elof kände och talade så.

»Mary», sade plötsligt Malin med sin naturliga röst

— ingen av dem kunde i första ögonblicket bli klok på,
om hon ännu yrade. »Säg till fröken Andersson, att hon
passar på Niklas’ skrivning. Han gör så långa, långa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmmalins/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free