Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han satte sig bredvid henne och
Nina såg nu riktigt hans ansikte. Det
var brunt och väderbitet, med ett kort,
skarpt ärr på kinden nedemot hakan.
Hans näsa — o, att hon aldrig hade
nämnt hans näsa! — var mera stor än
liten och hans ögon gråblå. Annars var
han »blond och vanlig». Nina mindes
sedan, att hon i första ögonblicket till
och med hade tyckt, att han påminde
litet om kusin Johan.
Därefter började de att prata. Nina
ägde den grundligaste bekantskap med
och den mest förtroendefulla tillit till
farbror Ernst Gustaf; hon hyste för
doktor Marek en skälfvande varm
beundran som emellanåt nästan gränsade
till dyrkan; — men med ingen af dem
kunde hon egentligen tala ogeneradt,
prata riktigt, säga allt hvad som föll henne
på läppen. Orsaken kunde hon icke
fullständigt förklara för sig själf, men
förmodligen var det densamma, som
gjorde, att hon inte på villkor kunde
skrifva sådana bref till mamma som
hon skref till Elsa Witt. Med Hans
Ryding kunde hon prata. De hade knappt
växlat tio ord med hvarandra, förr än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
