Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag måste säga, att. .. Fastän, jag
känner henne så väl och hennes mor före
henne, så.. . Hon nästan förvirrar en
med sin ... simplicité ...»
»Just det.» Bägge herrarna voro
fullständigt eniga med hvarandra. »För
min del har jag nu i så många år, då
det gällt damer, alltid varit tvungen att
räkna med bråk, så att jag måste tillstå
att jag nästan alldeles vant mig af med
att behandla enkla tal.»
Ridån gick upp. Nina lutade sig
välbehagligt tillbaka i sin fåtölj och
beredde sig att njuta. Hennes ögon
hvilade hela tiden oafvändt på scenen
bakom sig märkte hon, med hvart
andedrag hon drog, Hans Ryding.
»Är det inte härligt?» frågade han
en gång.
»Jo,» sade hon och såg honom in i
ögonen. De hade bägge en känsla af,
att »härligt» var ett ord, som just nu
rymde mycket.
Efter föreställningen följde Hans Nina
hem. Det var en mörk och blåsig
vårafton, men då han erbjöd Nina att åka,
föredrog hon bestämdt att gå. Han
föreslog henne att taga honom under armen
7. — Mailing.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
