Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Han kommer hit ofta, fortior hon i samma ton.,
— Såå?... Kusin Joachims ögon blevo mer och mer
avvaktande och frågande.
Beata böjde sig en smula fram i vävstolen och sade
med litet lägre stämma, nästan viskande:
— Han är så gott som förlovad med Agneta.
— Nej! utbrast Joachim, icke precis misstrogen, men
förbluffad.
Beata nickade blott tvärsäkert bekräftande, i det hon
hastigt sköt skottspolen igenom varpen, trampade till och
slog i.
Joachim reste sig upp och stödde sig mot vävstolen.
— Men hon är ju endast ett barn, sade han ogillande,
mot honom.
— Mamma vill det, fortsatte Beata sina förtroenden,
glad över alt ha någon att prata med. Men hon hade ändå
hellre önskat, att det blivit Karin Maria.
— För det att hon är äldre?
— Ja, naturligtvis... Och så är hon förståndigare.
Mamma är så rädd för, att Agneta inte skall kunna ta
gamla friherrinnan på rätta sättet.
Joachim Skytte teg. Han stod och tänkte sig lilla kusin
Agneta som den tjocke fyrtioårige Nils Olof Stjernes
friherrinna. Omedvetet drog ett uttryck nästan av
vedervilja över hans ansikte.
— Men, Beatas stämma sjönk igen, det tjänar i alla fall
inte till något, vad mamma vill, för hon får nu aldrig i
världen syster Agneta till det.
— Inte? Joachims intresse var åter väckt. Varför
inte, kusin Beata? Sitta som friherrinna på Marieholm,
tycker jag just skulle vara något för lilla Agneta — som
ser ut som en prinsessa, tilläde han långsammare, nästan
för sig själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
