Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visste han — slog hon strax ned ögonen, och den lilla veka
munnen knep trotsigt ihop sig. Han var då alltid
övertygad om, att hon satt och tänkte på historien med
översten och den förbannade röda Lotta. Ty naturligtvis hade
icke mamsell Fiken, som förmodligen snusat upp
alltsammans, kunnat ha tand för tunga, om än faster Charlotte —
det märkte han — kunnat det. Men däri tog han nu fel.
Flickorna — till och med själva Karin Maria — visste lika
litet nu, som då han kom, och ansågo egentligen hans
vistelse på Munkeboda blott som ett vanligt, om än något
förlängt, släktbesök.
Det var en dag mitt i april — en solig förmiddag med
barfrost — som den unge Skytte kom hem från en av sina
vilda ridturer. Som vanligt, då han steg uppför trappan,
möttes han av ljusstrimman, vilken från flickornas otäta
kammardörr brandgul silade sig över löftet, och då han
nyss hade sett faster Charlotte i potatiskällaren,
sysselsatt med att inspektera potatisen, som »började gro»,
följde han denna gång sin regelmässigt återkommande
ingivelse att »hälsa på flickorna».
Ännu i höga stövlar och sporrar, med ridspöet under
armen och mössan i handen, knackade han på dörren.
— Stig in! ropades det genast ogenerat.
Han öppnade dören och såg Agneta balanserande på
fönsterkarmen sticka in några blekgröna stjälkar i buren
till kanariefåglarna. Hon blev så förvånad när hon såg
honom, att hon höll på att förlora jämvikten.
— Kusin Joachim...
Hon ville i en fart hoppa ned på golvet men vrickade
foten och skulle ha fallit, om han icke raskt sprungit fram
och fångat henne i sina armar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
