- Project Runeberg -  Skyttes på Munkeboda : Hemliv i Skåne 1830 /
55

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Hon menar ingenting ont, tröstade henne unge
Fritz. Men när hon var ung, var det bara god ton att inte
vara hjärtnupen, när man talade om äkta hälften.

— Mamma skulle aldrig säga något sådant om pappa,
försäkrade Beata, ännu indignerad.

— Nej... Fritz betänkte sig litet och såg ut, som om
han just icke tyckte, att det var något så stort företräde
hos majorskan. Men tant Skytte är ju också så ovanligt
seriös!

Det drog ut på kvällen, men ingen ville gå och lägga
sig: det var så sällan man såg någon ungdom på
Munke-boda. Karin Maria fick kusin Joachim att hämta ned
harpan ifrån gavelrummet och sjöng ett par bitar av
Geijer, som voro alldeles nya, samt den beundrade »Hulda
Rosa» och »Blommorna».

De sutto alla högtidliga, nästan andäktiga längs
väggarna och hörde på, plötsligt liksom matta av allt skratt
och prat. Faster Charlotte flyttade sig högre upp i sitt
soffhörn och såg sig myndigt omkring, stolt över äldsta
dottern. Dörren till »kontoret» öppnades ljudlöst, och
genom röken från långpiporna, vilken som en bölja slog in
i förmaket, skymtades två framsträckta röda ansikten.

Joachim hade omärkligt ömsat plats och satt nu
bakom Agneta. Utan att tänka på det hade han lagt
handen över ryggstödet på hennes stol, och plötsligt kände
han, hur hennes nacke omedvetet sjönk ned däremot. Han
rörde sig icke, satt stilla som en mus, medan hennes
mjuka nacke förtroendefullt, han tyckte nästan smeksamt,
fortfor att vila mot hans hand.

Hennes runda, vita skuldror blevo i halvdunklet, mot
det blå möbelöverdraget ännu vitare — hade det varit
fröken Susen eller en annan flicka, vilken som helst, hade
han icke tvekat en minut att trycka sina läppar däremot:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmskytt/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free