- Project Runeberg -  Skyttes på Munkeboda : Hemliv i Skåne 1830 /
65

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Han är en rå, liderlig sälle, det är, vad han är,
utbrast Joachim blek av raseri över att hans fina lilla Agneta
alldeles hjälplös hade varit utsatt för en så oförskämt
brutal kärleksförklaring, att en kavaljer knappt kunde bjuda
en gattös en sådan. Ty av hennes avbrutna och generade
berättelse förstod han med sin erfarenhet betydligt mera,
än hon i sin oskuld hade begripit eller ens anat. För karlens
heders skull måste jag antaga, att han varit full, annars
vore ett sådant beteende mot en ärbar flicka av stånd mer
än oförlåtligt. Men du kan lita på, att jag skall tvinga den
tölpen att be både dig och mig om ursäkt.

— Nej, ropade Agneta plötsligt dödligt rädd för att ha
framkallat en skandal eller en träta. Du får inte nämna
den dumma historien för honom. Jag förbjuder dig det,
jag går i sjön av skam, om han får veta, att jag minns den
och ändå träffar tillsammans med honom precis som
vanligt. Men vad skulle jag väl göra? hon vände sig emot
honom. Inte kunde jag säga något till mamma, det
skämdes jag för. Och så friade han ju till mig strax efter,
slutade hon litet osammanhängande.

— Du tror kanske det var för den skull? frågade
Joachim spotskt. För att reparera sin näsvishet...

— Nej, sade Agneta ärligt. Jag tror verkligen, att han
... att han... är kär i mig, kom det med stor bestämdhet.
Och då Joachim icke svarade, tilläde hon blygt, litet
snusförnuftigt:

— Det kan man alltid märka. Jag menar, det kan man
alltid känna på sig, när en karl... (

Hon tvär tystnade, stött över Joachims leende blick,
och slog nacken tillbaka.

— Du tror naturligtvis, att ingen någonsin har brytt
sig om mig! sade hon förtrytsamt, med en viss air.

— Gud skall veta, att jag tror raka motsatsen. Jag,

5. — Sk yttes på Munkeboda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmskytt/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free