Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men i Herrans namn, flickor! ropade Joachim
förfärad, i det han trädde in. Vad står då på?
Agneta såg upp med ett blekt, förskrämt ansikte —
Joachim gick strax fram till henne.
— Men Agneta... han lyfte upp henne och drog henne
intill sig utan att det ringaste bry sig om Karin Maria och
den sympatiserande Beata, som plötsligt börjat gråta. Är
det, för det att Stjerne?... Och du, som lovade mig att
inte vara rädd!
— Jag är inte rädd, mumlade hon och tryckte sig fast
intill honom med pannan mot hans skuldra, inte för
honom. Men mamma... Jag har ju alltid varit van att
lyda mamma!
Karin Maria reste sig plötsligt upp och ställde sig vid
sidan av systern: — I detta lyder du ingen utom ditt
eget hjärta, Agneta, sade hon högtidligt.
Joachim såg upp — han räckte Karin Maria handen.
— Karin Maria... Du håller med oss?... utbrast han
förvånad, tacksamt.
Karin Maria lade sin hand i hans och nickade tyst. Hon
ville säga något, men i detsamma kom stugpigan Bengta
brådskande in. Beata, som skulle bevaka dörren, hade
naturligtvis glömt sina plikter och stod och snyftade av
rörelse med näsduken för ögonen.
— Fröken Agneta... Pigan blev stående med öppen
mun och spärrade upp ögonen: stod inte löjtnanten där och
höll fröken Agneta i famn! Och ändå visste ju var själ i
socknen, att det var hon, som skulle ha baronen på
Marie-holm!
Agneta rätade hastigt på sig — hon var alldeles blek.
— Vill du, att jag skall gå med? frågade Joachim sakta.
De hade naturligtvis alla strax gissat, vad budskapet
gällde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
