Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fråga, när majorskan var ond, föll hon gärna in i det förra
seklets vana att tala franska, hur länge Joachim varit aux
petits soins för min dotter?
— Sedan den första dagen jag såg henne! svarade den
unge Skytte varmt.
— Det var bra fort efter din andra, mer celebra
amou-rett! kunde majorskan i sin förbittring icke låta bli att
utbrista.
Joachim blev mörkröd ända upp i pannan av skam och
vrede. Agneta vände på huvudet och såg förvånad upp
till honom.
— Charlotte! ropade majoren förebrående — rätt
skarpt. Men då han i detsamma mötte sin hustrus blick,
tilläde han genast mera spakt:
— Är det inte onödigt, att Agneta får besked om den
där dumma historien?
— Det är inte onödigt att din dotter får veta, vad det
är för en lättsinnig don Juan hon i sitt oförstånd föredrar
framför en hederlig och rangerad friare, avgjorde
majorskan bestämt.
Det blev ett ögonblick alldeles tyst i rummet. Agneta
stod orörlig i samma ställning, stödd mot sin kusins
skuldra och med sänkta ögon.
Majorskan kände en plötslig avsmak för att tala mera
om saken, men tvang sig till det. Hon reste sig upp och
sade stående, med stor värdighet:
— Joachim är sannerligen inte värd ditt rena hjärta,
min stackars lilla flicka. Om du bara visste, hur han nyss
i Stockholm...
Agneta rätade plötsligt på sig — hon slog upp ögonen
och tog avvärjande ett steg fram emot sin moder.
— Mamma behöver ingenting säga — jag vet
alltsammans! sade hon hastigt, stolt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
