Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bott här i huset så länge... Hon tvang sig till att se på
honom och böjde sig därpå fram, med bägge händerna
för ansiktet. Å, det är som om jag skulle sjunka i
jorden av skam, när jag bara tänker på, hur nedrigt... hur
folk kunna lägga ut allting!
Joachim hade hela tiden betraktat hennes ansikte,
medan hon talade avbrutet och ansträngt. Han reste sig upp,
vit ända till läpparna av vrede och ovilja.
— Du har rätt, sade han. Och förrän hela Skåne skall
tala om Agneta Skytte, som om hon vore en förförd
tjänstetös, som blir tvungen att gifta sig med den förste
bäste don Juan — det var ju så din mor kallade mig? —
så...
Agneta teg. Hon var lika blek som han och slöt —
liksom krampaktigt — en sekund hårt igen ögonen, medan
han talade. Han hade förstått och omsatte nu
hänsynslöst majorskans varsammare antydningar i rena ord.
De voro bägge tysta ett par minuter. Joachim gick ett
par steg fram och tillbaka i rummet och sade tvärt, hårt:
— Jag visste inte, att jag hade s å dåligt rykte.
Och då hon ännu ingenting svarade:
— Du är lätt att skrämma, min duva.
Agneta rätade på sig, hennes bruna ögon sågo
trotsigt, förebrående in i hans.
— Ännu har ingen skrämt mig ifrån att göra vad
jag vill.
Han vände sig hastigt emot henne.
— Och likväl säger du, att du icke vill veta om mig
mera? 7*
— Jo, svarade Agneta modigt och rodnade litet, men
inte nu. Jag vill, att vi åtminstone skola vänta, tills
stormen har lagt sig och folk hunnit glömma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
