- Project Runeberg -  Skyttes på Munkeboda : Hemliv i Skåne 1830 /
100

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mit, hade hon emellertid icke upptäckt det allra ringaste
av den sorten, och hon gladde sig redan över att Agneta
började »ta sitt förnuft till fånga», samt gick så långt i
sin godmodighet, att hon icke ens låtsade märka, att
Joachim lika så väl som familjens övriga medlemmar med
egna ögon läste breven från Kristianstad.

Det var nu bort emot slutet av maj. Karin Maria och
Beata på var sin sida om marmorbordet läste skiftesvis
igenom Agnetas sista brev, innan de med var sitt papper
framför sig och ett trasigt bläckhorn mellan äg skulle till
att besvara det Kusin Joachim gick med händerna i
fickorna otåligt fram och tillbaka på golvet.

— Hon talar inte om annat än sina gamla klänningar
och hattar och ka„valjerer och kometter ooh skräp och
bjäfs! Han stannade bakom Beatas stol och sträckte sig
ännu en gång efter det ofta lästa brevet på bordet. Inte
en enda gång nämner hon mig — inte med ett ord! Icke
ens mitt namn! Han slog vredgat med avigsidan av
handen mot papperet. Att nu icke tala om, att hon aldrig
skriver en rad till mig eller svarar på brevet, som hon iick
med sig, och som hon m å s t e ha funnit Ja, för du h a r
ju packat ned det i kofferten, som du lovade? Han vände
sig plötsligt misstänksamt, fientligt mot Beata.

— Jag försäkrar dig, sade den stackars Beata
gråtfärdig, hon hade redan hundrade gånger hört denna
beskyllning. Jag lade det s å ordentligt ned mellan två av
hennes nya linntyg...

Karin Maria satt och bet i gåspennan. Hon sade
fundersamt:

— Jag undrar, om inte Agneta har menat dig med
sina understrykningar av »alla» och »någon» och... allt
sådant där... Låt mig se brevet igen!

Joachim räckte henne det — litet mera hövligt, än han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmskytt/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free