Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min snut, han behandlade Beata på ett helt annat
familjärt sätt, än han någonsin vågade använda emot Karin
Maria. Nu har jag fattat mitt beslut, och vid första
lägenhet — man måste ju alltid vänta på »lägenhet» i detta
förbannade land — sätter jag det i verket!
— Det är då väl aldrig någon ny obetänksamhet,
kusin? förmanade Karin Maria ängsligt, medan hon lade
ihop sitt eget och systerns brev för att senare sändas inuti
föräldrarnas.
— Jag vet inte, vad kusin vill kalla det, sade Joachim
muntert, skälmaktigt retsamt. Själv tycker jag, att det är
det enda förnuftiga, jag för ögonblicket kan göra. Och
jag är förvånad över, att jag behövt nära på en hel
odräglig månad för att komma till det resultatet.
— Jag hoppas, att du — vad du än gör — alltid tar
hänsyn till pappa och mamma, fortfor Karin Maria i
samma ton.
— I detta fall, kusin Karin Maria, svarade Joachim
med mera allvar än förut, tar jag nu och alltid blott
hänsyn till mig själv och Agneta. Jag skulle skämmas för
mig själv, om jag gjorde annat.
Beata såg med en viss beundran upp på sin vackre
kusin. Hon önskade i detta ögonblick, att någon ville tala
om henne på samma sätt. Karin Maria teg.
— Hör på, kusin Beata! Joachim stod redan med
handen på låset. Det är inte värt, att du deklamerar det där
för andra — mamsell Fiken t. ex. — det där om likheten,
menar jag. Folk räknar så förbannat dåligt, när det gäller
att lägga ihop fakta. Han skrattade självsvåldigt, i det han
stängde dörren efter sig.
Beata blev röd som blod ända ned under
halsringningen. Hon sade indignerad till Karin Maria:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
