- Project Runeberg -  Skyttes på Munkeboda : Hemliv i Skåne 1830 /
117

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

där hon ännu satt i fönsterkarmen, och då hon varmt, utan
minsta motstånd, lutade sig ned emot honom, kysste han
ömt och eldigt hennes ljuva läppar.

— Å, kusin, oskyldig och ändå lidelsefull, lade Agneta
bägge sina bara armar om hans hals och tryckte ännu en
gång självmant sina läppar mot hans. Å, kusin Joachim,
så jag har längtat...

Hans hår var fuktigt liksom sammetskragen på hans
rock — hon strök sakta över den med handen.

— Men, hon såg plötsligt blygt på honom, hur har du
kommit hit? Hur hittade du på... ?

— Fråga hellre, hur det kommer sig, att jag inte
hittade på det förr! viskade han igen. Nu tycks det mig
alldeles otroligt att jag dröjt så länge. Men dag ut och
dag in gick jag ju och väntade på att få höra ett ord ifrån
dig — få en hälsning eller ett brev. Och så gick jag där
ödmjuk som en straffånge och from som ett lamm hemma
på Munkeboda — oskyldigt misstänkt och bevakad av
faster Charlotte och hela trakten. Jag tordes knappt röra
mig, han såg skrattande upp på henne, av bara nit för att
visa mig väluppfostrad och dig värdig. Men då ingen
senterade det, så...

De smålogo mot varandra i halvmörkret — han höll
ännu armarna om hennes liv — och deras ögon möttes
förtroligt, utan spår av osäkerhet eller skygghet.

— Du fryser väl icke, Joachim? frågade Agneta
plötsligt oroligt.

— Fryser?... Inte det minsta! svarade han förstrött.

— Ja, för jag törs ju omöjligt be dig komma in,
mumlade hon halvt klagande, halvt blygt urskuldande.

— Min häst har jag satt in hos en bonde tio minuters
väg från staden... Jag hade naturligtvis litet bråk att
komma in genom tullen någorlunda obemärkt, men det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmskytt/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free