Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På morgonen den 20 juli stodo Beata och Karin Maria
och plockade sockerärter i köksträdgården. De stodo på
var sin sida av den smala sängen, där de gängliga,
gulgröna ärtrevorna klängde sig högt uppåt riset och vävde
sig så tätt in i varandra, att Beata, när hon skulle tala
med Karin Maria, inte kunde se annat än hennes vita
kråka. Vad Karin Maria angick, så var samtalet av en
sådan natur, att hon för sin del inte alls hade någon lust
att se på systern.
Beata stod nämligen och »undrade» — som hon nu
gjort i en månads tid — över vad Nils Olof Stjerne då ville
så ofta på Munkeboda. Senast i går kväll hade han varit
där igen, och då de efter kvällsmaten allesammans hade
följt honom ett stycke på väg, gick han själv med hästens
tygel om armen och Karin Maria bredvid sig långt bakom
alla de andra. Vad i all världen hade de då talat om?
Här stack Beata sin näsa så långt in mellan ärtriset som
den kunde komma, men liksom förut såg hon bara den
nedböjda kråkan och Karin Marias händer i halvvantarna,
vilka stilla avplockade de tunna, gröna skidorna.
— Man skulle nästan tro, han vore kär i dig! utbrast
slutligen Beata efter en kort paus, indignerad.
Denna gång svarade Karin Maria. Hon sade spakt
men ändå med värdighet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
