- Project Runeberg -  Skyttes på Munkeboda : Hemliv i Skåne 1830 /
163

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en otalig mängd rosor i håret. I denna skepnad frambar
hon en pall, broderad på stramalj. Hon var den enda, som
hade »kostym» — till stor tröst för mamsell Fiken och
Beata, vilka egentligen obligatoriskt fordrade en sådan
högtidlighet, men denna gång icke kommit sig för att själva
»ställa om något».

Innan man ännu hunnit så långt som till den första
påtåren, hördes dubbelt hästtrav på gården. Agneta såg
ofriviiligt bort på Karin Maria, som mötte hennes blick,
varpå de bägge rodnade häftigt. Det kunde inte vara
Joachim, som redan var tillbaka... Beata tordes inte se
upp, och själva mamsell Fiken, som dock varit med om
icke så litet i sitt liv, fnittrade nervöst och omotiverat åt
majorens allvarliga ängslan för »att det här vädret visst
omöjligen kunde hålla sig, tills man fick in rågen». Beata
tryckte tröstande och sympatiserande Agnetas hand under
bordet, i detsamma Nils Olof Stjerne, åtföljd av gamle
Figge, trädde in i trädgården.

Nils Olof var också rödare i ansiktet, än han brukade
vara, då han bockade sig för Agneta och tappert strävade
att uttrycka, hur glad han var över att hon nu kommit hem
igen. Alla voro generade, och ingen tordes avbryta
honom. Agneta neg gång på gång; först när han,
fullkomligt bragt ur fattningen av den ohyggliga tystnaden
omkring dem, hjälplöst avbröt sig mitt i en fras, såg
hon äntligen upp på honom och — för första gången i sitt
liv — såg hon och senterade det bottenärliga, hjärtegoda
uttrycket i hans något slöa blick. Hon begrep plötsligt —
ännu motvilligt — att Karin Maria ändå kanske kunde »se
något på honom».

Figge Wallqvist räddade situationen genom att med
furstlig ridderlighet presentera majorskan de första
orrarna för säsongen. Han ordade vitt och brett om hur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmskytt/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free