Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På Munkeboda, som nu är förfallet och undanskymt av
andra gårdar — icke mer så ensamt, sedan jorden blivit
styckad och bortsåld — satt ännu för några år sedan den
gamle Joachim Skytte i sin nötta karmstol vid det mellersta
salsfönstret, där hans svärmor hade suttit den där
vårdagen 1830, då han kom till Göinge härad för att stanna
där en livstid. Där satt han med »Aftonbladet» utbrett
framför sig och någon av de gamla böckerna från hans
ungdom bredvid sig: romantikens rödaste och dess mest
himmelsblå skalder, nästan alltid en diktsamling av Victor
Hugo och en eller annan del av Geijers historia — de
böcker, som följt honom under hela hans liv och delvis
uppfostrat honom till den man han blivit. Han läste mycket,
men allt som oftast böjde han sig fram och hans matta
ögon — nu så lugna under de stora ögonbrynen — sågo ut
över all den jord han ärvt, odlat, besått, dränerat och
brutit sten ur, tills åkrarna omkring hans hus blivit släta och
jämna och buro frodiga skördar — för andra. Ty
Munkeboda, som tålt 1600-talets krig och fejder, reduktioner och
inkvarteringar, som efter Stenbocks fälttåg knappt ägt en
silverbägare eller en lödig daler innanför sina murar, som
under Mössorna åter fått kalk på väggarna, plogar i
skjulet, kor i båsen — ja, till och med silver på bordet — och
så igen, under sista hälvten av 1700-talet dragit Gustav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>