Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att vara lycklig». Och hon hade hållit sitt löfte till
honom. De hade älskat varandra i enighet och oenighet,
i med- och motgång, i klara och mulna dagar — levat
tillsammans glada och fria på den jord, som i
århundraden närt deras fäder, i det hus, inom vars murar de bägge
blivit födda. När barnen kommo, hade de troget delat
ångest och lycka, förhoppningar och missräkningar, glädje
och smärta. Ty smärta hade det ofta funnits i deras liv,
men aldrig sorg — illusioner hade brustit för dem, men
icke den stora illusionen, den, på vilken ettvart liv vilar.
Tiderna hade i yttre hänseende varit hårda nog ibland —
till exempel under den stora krisen på 50-talet — men
alltid hade de känt, att de voro två om att bära bördorna,
och att de, trots allt, levde och andades i en stor kärleks
varma solsken. Så dog Agneta och han blev ensam.
Åren gingo och den häftigaste saknaden lade sig, men —
livsillusionen var bruten: det fattades bakgrund för hans
tillvaro, denna bakgrund av intressen och hopp, av
idelig omtanke för en annan, framtidsängslan och
framtidsplaner, vilken är nödvändig om man skall kunna känna
någon lycka på jorden. Barnen voro nu också vuxna
och hade mer och mer glidit bort från sin far. De slöto
sig inom sig själva, hade planer och drömmar för egen
räkning — fadern hade blivit en biperson i deras liv. Och
naturligtvis — han förstod det så väl, nu, då han kände
sig gammal och icke mer kunde tro på framtiden och sin
egen styrka — de hade naturligtvis svårt att förlåta
honom, att han så egenmäktigt, så oegennyttigt och oklokt
gjort av med deras arv, släktens förmögenhet. De
förebrådde honom icke, men han kunde ej undgå att se, vad de
tänkte. De tillhörde en annan, mera rationalistisk
generation, och hans tids idealer voro för dem tomma
drömmar — kulan hade rullat tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>