- Project Runeberg -  Skyttes på Munkeboda : Hemliv i Skåne 1830 /
174

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En gång hade han liksom vaknat upp på nytt till
intresse för dygnets tilldragelser och frågor. Det var de
septemberdagarna 1870, då det andra franska
kejsardömet föll och republiken proklamerades. Den dagen —
han satt ensam som vanligt — kom hans svägerska Karin
Maria, gamla friherrinnan Stjerne på Marieholm, över till
Munkeboda, och hon hade telegrammet om den fjärde
september i fickan. Hon kom körande allena över backen i
sin egen gammaldags enspännare, ty fastän hon var fyllda
sextiofyra år, så kunde Karin Maria mycket väl ännu
sköta ett par tömmar.

Joachim Skytte reste sig upp från sin plats vid
sals-fönstret och satte handen för ögonen —
septembersolskenet var så starkt, och det var så sällan någon körde på
Munkebodavägen nu. Så tog han sin käpp, satte
kasketten på huvudet och stod och bockade sig i förstugudörren,
då drängen hjälpte friherrinnan ur vagnen.

Hon steg in i salen och hushållerskan kom med kaffe
och neg. Den gamla silverkannan togs fram ur skåpet —
höstsolen sken så klart in på den vita servetten, som
mamsell Brita bredde över kaffebordet framför soffan. Karin
Maria satt och följde henne med sina skarpa ögon.

De hade talat om värmen och skörden, om hur präktigt
de fått in sin havre på Marieholm, just strax innan det
stora åskvädret föll, om friherrinnans gikt och huruvida
Joachim nyligen fått brev från Karl Niklas eller
lilla-Agneta. Och så äntligen hade Karin Maria sagt — helt
lugnt och liksom i förbigående, i det hon drog telegrammet
upp ur fickan:

— Tänk, min son Olof telegraferar till mig från Rouen,
att nu ha de proklamerat republiken där nere.

Den gamle Skytte satt stilla — romflaskan, som han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmskytt/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free