- Project Runeberg -  Skottår : Skämt i en akt /
15

(1920) [MARC] Author: Maria Nyström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skottår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gustafsson. Det var tusan (gapskrattar). Det är ett spektakel. Ett riktigt extra spektakel! Kvinnfolk
är kvinnfolk. De sladdra om kärlek, fast de inte ha, en tand i mun.

Emma. Vad säger han. Ingen tand i mun! Skäms han inte att säga, att jag är tandlös. Jag skall säga, att jag betalade tvåhundra mark för nya tänder, sist när jag var i staden, och då är man inte tandlös. Men karlarna prata, som de ha’ förstånd till. Otäcka karlar ! Jag vill inte taga i dem ens med kniptång. (Hotar med nålen, varmed hon fäst blomman). Kom inte nära mig, jag sticker, jag sticker. (Rusar in till Fia).

9 scenen.



Gustafsson, senare Lena.

Gustafsson. Jag tror alla käringar blivit tokiga. Skottåret tyckes hava sin betydelse. Bäst att snart bliva gift, annars blir jag oklar, så många gammalpigor, som här finnes i byn. Om jag nu bara kunde få tag i Karin och tala om saken. Jag måste gå och titta efter henne (går mot dörren, i detsamma inkommer Lena).

Lena (håller en stor näsduk för näsan). Här är ju grannas husvärden. Välkommen till vårt. Jag såg nog att ni kom däruppe i skogsbacken, men jag måste springa och köra bort korna från åkern. Nu skall ni sitta ned och dricka kaffe. Jag har en sådan snuva, att jag inte kan taga näsduken från näsan, men nog kan man dricka kaffe ändå. Mitt kaffe brukar inte skämmas för sig. Sitt nu bara ned, var så god! (Lena ordnar, medan hon talar, kaffebrickan, men håller ständigt näsduken för näsan).

Gustafsson. Tackar, som bjuder. Jag har nog annars också ett litet ärende.

Lena. Det skall ej fela, att inte jag hjälper allt vad jag förmår. Vi äro ju grannar, vet jag.

Gustafsson. Sådant tal är gott att höra. Goda
vänner och trogna grannar; så är det gott att leva i världen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mnskottar/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free