- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / I. Bandet /
25

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

NIONDE TILL TRETIONDE NATTEN.


Berättelsen om Fiskaren.



Det var en gång en ålderstigen fiskare, som hade hustru och tre
barn; ehuru han befann sig uti torftiga omständigheter, var det dock hans
vana att icke lägga ut sina nät mer än fyra gånger hvarje dag. En gång
begaf han sig vid middagstiden till hafsstranden och satte ifrån sig sin
korg och kastade ut sitt nät och väntade, tilldess det låg utan rörelse i
vattnet, då han började draga det åt sig och fann, att det var tungt; han anlitade
hela sin kraft, men förmådde icke draga det i land, utan fattade slutligen
i ändan af repet och slog en påle ned i stranden och band repet fast dervid.
Derefter klädde han af sig och dök rundt omkring nätet och sträfvade,
tilldess han fått det i land. Glad öfver sitt lyckade arbete, klädde han sig
åter; men då han skulle se efter sin fångst, fann han i nätet blott
kroppen af en död åsna. Vid denna syn blef han bedröfvad och utropade:
det finnes ingen kraft eller magt annat än hos Gud, den Högste, den
Störste! Detta var mig ett hårdt slag af ödet! Och han upprepade
följande vers:

O du, som arbetar och sträfvar i nattens märker samt i nöd och fara: spar din
                möda: ty Försynens bistånd vinnes icke genom sträfsamhet!


Han befriade derefter sitt nät från den döda åsnan, vred ur det,
bredde ut det på nytt, steg ned i vattnet, utropade: i Allahs namn! kastade
at nätet åter och väntade, tills det sjunkit och låg stilla; derpå drog
han det åter till sig och fann det ännu tyngre och svårare att få i
land än vid förra tillfället. Han trodde nu, att det var uppfyldt med
fisk; derföre band han det åter fast och klädde af sig och hoppade uti
vattnet och dök, tilldess, han fick nätet till land och kunde draga det upp
på stranden; men då fann han deruti endast en stor lerkruka, full med
sand och dy. Vid åsynen deraf, blef han djupt nedslagen och
upprepade följande ord af skalden:

O, hårda öde, hör upp, eller, om du icke vill höra upp, mildra ditt våld!
Icke vinner jag ynnest af lyckan, ej heller gagn af mina händers arbete.
Jag kom hit för att söka mitt uppehälle, men har funnit all möjlighet dertill afskuren.
Huru mången okunnig sitter icke i lycka och glans! Huru mången vis är icke
                                                        undanskymd i mörker!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/1/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free